Vendeltiden har fått sitt namn efter ett gravfält vid Vendels kyrka i
Uppland. Man brukar räkna det här som den allra tidigaste början på
vikingatiden.
Perioden strax innan kallas folkvandringstiden, eftersom stora grupper människor färdades runt i Europa familje– eller klanvis.
Under
400-500-talen efter Kristus började man samla sig i byar som styrdes av
en enda hövding, ofta en krigsherre som blivit bofast.
Fynden i Vendelgravarna är riktiga skatter. Det är tydligt att
skandinaverna redan under den här tiden var fantastiska hantverkare. De
hjälmar man hittat är rikt utsmyckade och svärdens fästen är ofta
dekorerade med guld och ädelstenar.
Man har också hittat liknande föremål i Storbritannien, vilket visar att nordborna redan då hade kontakt med andra länder.
Vendelkulturen var särskilt stark i Mälardalen och på Gotland. På
dessa platser har man funnit tecken på att det förekommit mötesplatser
för handel, och att det funnits en utvecklad sjöfart.
Svearna var det största folket under vendeltiden, och ursprungligen
en germansk folkstam som vandrat till Mälardalen. De var mycket mäktiga,
och lyckades under 500- eller 600-talet underkuva det näst största
folket, götarna.
Svearna spridde sedan ut sig i hela nuvarande Svealand och en bit av
Norrland. Nutidens Uppsala blev svearikets stora knytpunkt. Efter detta
började den historiska period vi kallar vikingatiden ta sin början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar