Gravar och runstenar berättar mycket om deras tro, men också hur det dagliga livet kunde te sig. Framför allt visar gravarna vad man hade på sig och vilka vardagsföremål som användes, eftersom vikingen fick med sig alla sina ägodelar i döden.
Särskilt på Gotland har man grävt upp stora vikingaskatter, som visar vilka länder som vikingarna besökt eller haft kontakt med. Man har hittat mynt ända från bortre orienten.
Den gamla handelsstaden Birka på Björkö i Mälaren har visat sig vara den viktigaste fyndplatsen. Där har man sedan 1800-talet utfört utgrävningar, och håller fortfarande på. Fynden från Birka har gett en klar bild av hur städerna såg ut, hur hus byggdes, hur arbetslivet såg ut, vilka husdjur som var vanliga och mycket mer.
Även utgrävningar i andra länder, särskilt England och Ryssland, har gett värdefulla ledtrådar om vikingarnas liv.
Vad vet man?
Arkeologer arbetar ofta tillsammans med osteologer, forskare som
hittar spännande information i gamla benbitar. Tack vare dessa vet vi
till exempel en hel del om vikingarnas kroppar.Medellivslängden på vikingatiden var ungefär 40 år. Det fanns även de som blev äldre.
Man har hittat ben efter människor som varit 80, men de tillhör ovanligheterna. Medellängden för män var cirka 160-185 cm. Kvinnorna låg mellan 151-171 cm. Det syns på skeletten att man levde ett hårt liv. Skallarna har ofta slitna tänder, vilket tyder på svårtuggad mat, och olika skador i skallbenet.
Med hjälp av modern utrustning kan man ganska säkert bestämma åldern på ben och föremål. Det finns ett radioaktivt ämne, kol-14, som hittas i alla kolbaserade material, och det är de flesta.
Med hjälp av speciell mätutrustning kan man avgöra hur gammalt kol-14 är i en viss sak, och därmed åldern på saken också.
Elektronmikroskopet är ett annat viktigt hjälpmedel, som tillåter forskarna att komma mycket nära sina fynd. Man kan på så sätt studera tillverkningsmetoder och hur olika material är uppbyggda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar