måndag 2 augusti 2021

VIKINGASKATT UPPHITTAD PÅ ISLE OF MAN

 


och nej, det här är inte en repris från tidigare, ytterligare en skatt kan läggas till den vi rapporterade om förra året…. Och det är kanske inte helt oväntat. Isle of Man intogs tidigt av maroderande vikingaband. Mitt mellan (nuv.) Irland och Storbritannien kunde slavjägarna och plundrarna lägga till och pusta ut, laga segel och fartyg, sälja stöldgodset och människorna, slipa svärden, forma allianser och planera nästa räd.
Ingen regional makt var tillräckligt stark för att rensa ön. Det behövdes inte heller. Nordmännen bet sig snart fast på fastlandet och grundande till exempel Dublin på Irland och Whithorn och Meols (vid Chester) och därmed bitit sig fast på bägge sidorna av irländska sjön. Den siste norske kungen släppte greppet om Isle of Man först under det tidiga 1200-talet.
Nu har man hittat 87 silvermynt, armband, silverbitar och annat smått och gott. Fyndet gjordes på privat område av Kath Giles med hjälp av metalldetektor. Eftersom han bara för tre år sedan började skattleta som hobby får man väl säga att det var nybörjartur. Bra är förstås också att myndigheterna omedelbart kontaktades och professionella arkeologer kunde kartlägga fyndet. Annars är risken att fyndletaren förstör kontexten som berättar om t.ex. hur och varför (vilket också är en av anledningarna att man måste söka tillstånd av länsstyrelsen för att använda metalldetektor i Sverige).
Mynten härstammar från flera ställen: Dublin, Tyskland, England och Isle of Man, och bär flera kända ansikten, den förste tysk-romerske kejsaren Otto I, danske Knut den store som regerade över ett veritabelt Nordsjöimperium, Ethelred II, kallad den villrådige. De irländska mynten är kanske de mest spännande, präglades av Sigtrygg Silkeskägg Olofsson (o. 960–1042, ”Sithric Silkbeard”), i unga år nordmännens kung i Dublin, men efterträddes av sin halvbror Järnknä år 989. Efter mycket vapenskrammel led Sigtrygg nederlag vid Clontarf år 1014.
Skatten bör hamnat i marken omkring år 1035 och visas redan på det nya Viking Gallery på Manx Museum. Kanske läge att kika in om man har vägarna förbi…
Doktor Bornholdt Collin säger: ” The Northern Mixed hoard is the fourth Viking-Age coin hoard to be found in the Isle of Man in the last fifty years. It may have been added to over time, like a piggybank, accounting for some of the older coins, though for the most part it is a direct reflection of what was circulating in and around Man in the late 1020s/c. 1030.”
”Striking Sihtric Silkbeard Coins Discovered in Isle of Man Treasure Hoard” (2 min, engelsk text och tal)
Pennan & Svärdet (svenskt tal, gratis medlemskap): https://artiklar.pennanochsvardet.se/a26rnook-valkommen...
BILDEN kommer från New York Times och angår en annan diskussion...
bilderna på aktuella fyndet finns i videon som länkas ovan…
Förbud enligt kulturmiljölagen
För att skydda våra fornlämningar är det enligt kulturmiljölagen förbjudet att använda metallsökare utan tillstånd från Länsstyrelsen.

lördag 26 juni 2021

Birkas försvunna vallgrav hittad av arkeologer

 Den vikingatida staden Birka har försetts med ännu en pusselbit. Staden kantades av en vallgrav, vilket tyder på att Birka har fungerat som en befästning och ett försvar mot fientliga angrepp. Det visar en ny arkeologisk forskningsstudie vid Stockholms universitet.

Utgrävning på Birka med studenter och doktorander som fältarbetar. Foto: Arkeologiska forskningslaboratoriet


Det vikingatida samhället Birka brukar beskrivas som ”Sveriges första stad” och fungerade historiskt som en handelsplats på ön Björkö i Mälaren. Delar av Birkas befästning har sedan tidigare funnits kartlagda, men nu har arkeologer vid Stockholms universitet kunnat komplettera bilden med ytterligare en pusselbit. Avsnitt av stadsvallen kring Birka har varit försedda med vallgravar, vilket tyder på att Birka har varit strategiskt uppbyggt för att försvara mot yttre hot. 

Sven Isaksson är forskare i arkeologi vid Stockholms universitet och en del av projektgruppen som arbetat med utgrävningen vid Birka. Utgrävningen hade som initialt syfte att leta efter förlängningen av befästningsverken runt Birka.

– Där finns en fornborg, en höjdrygg på andra sidan, men sedan har det varit en glipa där emellan. Där har man antagit att det gått en stadsvall tidigare, så att hela stadsområdet har varit inneslutit av ett försvarsverk. Det vi först och främst ville ta reda på var om det finns några fysiska lämningar efter en sådan vall. 

Vallgrav tyder på hotbild

Sven Isaksson. Foto: Eva Dahlin

Utgrävningen resulterade mycket riktigt i att man hittade rester av en vall. Mer oväntat var att forskarna, för första gången någonsin, har kunnat konstatera att avsnitt av stadsvallen har varit försedda med en vallgrav. 

– Att vi hittade rester efter en vallgrav är häftigt – det finns ingen annanstans på Björkö. Det visar att man har valt byggnadsteknik beroende av terrängen och att man har haft ett taktiskt, försvarstekniskt tänk när man har byggt Birka.

Att stadsgränsen delvis utgjorts av en vallgrav påverkar hur andra lämningar på Birka kan förstås utifrån ett arkeologiskt och historiskt perspektiv. 

– En stadsgräns kan ju vara exempelvis en juridisk gräns, en ekonomisk gräns eller en handelsgräns. Beroende på samhällets funktion så kan en gräns i praktiken vara ett snöre – det behöver inte vara en mur. Men att vi hittade en vallgrav tyder på att Birka är en befästning. De andra monumenten på Birka är alltså inte pampiga pynt, utan har en försvarsteknisk funktion. Bilden är nu komplett. 

Birka brukar dateras mellan cirka år 750–975 och kopplas därmed till vikingatiden. Det finns olika bedömningar av hur stort Birkasamhället egentligen var, men de flesta uppskattningar tyder på att ett tusental människor levde och verkade där beroende av säsong. Vallgraven kom troligtvis till i slutet av Birkatiden.

– Vi har fynddateringar som placerar det här i 900-tal. Vi kan nog säga med viss säkerhet att den sista vallfasen hör till slutet av Birkatiden, alltså kring 975 innan Birka övergavs.

Schakt med rester av vallgraven. Foto: Arkeologiska forskningslaboratoriet

Spänd tillvaro för Birkabor

Med bakgrund av fynden från utgrävningarna träder en bild av Birkasamhället fram, ett samhälle som i slutet av 900-talet troligtvis var hårt ansatt av externa hot.   

– Mot slutet av Birkatiden var detta en sluten, instängd miljö. Man var antingen innanför stadsvallen eller utanför. Eftersom vi nu är rätt säkra på att Birka fungerade just som ett försvarsverk, kan man tänka sig att det var en nervös tillvaro. Vi ser exempelvis att den sista vallfasen avslutas med en brand. Vi ser fler spår av bränder och stridigheter på garnisonen och i stadsvallen. Man har byggt taktiskt och strategiskt – förmodligen mot ett faktiskt hot, menar Sven.

– Annars så ser vi spår av liv och leverne, såsom slaktavfall av djur och matlagningslämningar. Det har varit en rökig och stökig tillvaro.

 

Bara en bråkdel av Birka kartlagd

Birka är välkänt både för forskare och för allmänhet och har blivit klassificerat som ett världsarv.

– Det är ett privilegium att få vara där, vid den här typen av världsarv. Det är fantastiskt fyndrikt – vi har hållit till i utkanten och det bara väller upp fynd ur marken. Birka är referensen för vikingatida arkeologi, det är en ikonisk plats. 

Trots att utgrävningarna vid Birka ofta är fyndrika så menar Sven att det bara är en bråkdel som har kunnat kartläggas. 

– Folk har idén om att det alltid pågår arkeologiska undersökningar på Birka. Som arkeolog får man ofta frågan ”men finns det något kvar att gräva?”.  Men av området "Svarta Jorden" tror jag att det bara är max 10 procent som är utgrävt och av de 3000 gravar som finns på området så är kanske 1000 av dem undersökta. Så vi har skapat små, små kikhål. Vi som bedriver den här forskningen gör det med begränsade insatser i samband med våra fältkurser, men det skulle behövas mer forskningsmedel till Birkaforskningen.






Unikt fynd på villatomt – gravar från första kristna

 


Ett unikt fynd har gjorts i en villaträdgård i Sigtuna, rapporterar SVT Nyheter Stockholm. Arkeologer har grävt fram sju kristna gravar från vikingatiden.

– De är med stor sannolikhet den första generationen kristna som ligger i flera av de här gravarna, säger Johan Runer, arkeolog på Uppdrag arkeologi.

Gravarna dateras till slutet av 900-talet. Förutom kvarlevor av personer hittades en kniv, ett bälte och en kam som de fått med sig till den sista vilan. Gravarna upptäcktes inför ett villabygge.

Sju kristna gravar från vikingatiden har hittats i Sigtuna. Enligt arkeologerna dateras gravarna till slutet av 900-talet – från stadens äldsta tid. Men det är inte det enda som fascinerar arkeologerna.

– De är med stor sannolikhet den första generationen kristna, säger Johan Runer, arkeolog på Uppdrag arkeologi.

De över tusen år gamla gravarna upptäcktes i samband med en utgrävning inför ett villabygge.

– Det som är unikt är att flera är begravda i träkistor som är överbyggda med sten, den konstruktionen har vi inte sett i Sigtuna tidigare, säger Johan Runer, arkeolog på Uppdrag arkeologi.

I gravarna hittades åtta individer som fått med sig bland annat en kniv, ett bälte och en kam till den sista vilan. I en av gravarna låg dessutom två spädbarn som troligen dött i samband med förlossningen.

Sigtuna museum får tillskott

För tusen år sedan placerades gravarna på en höjd intill det som en gång var en vik. Här fanns en eventuell hamn som kan ha varit viktig för Sigtunas utveckling. Nu hoppas arkeologerna få svar på varför Sigtuna bildades och kopplingen till Birka.



söndag 6 juni 2021

Ancient ships of death

 For more than a thousand years the ships of death moldered unseen on the shore of the Baltic Sea, sheltering the bones of dozens of Viking-era young men and a trove of rich possessions.

Now, after analyzing the ships and skeletons, researchers have a chilling new idea to explain how so many men died at the peak of their strength: they were diplomats from central Sweden, killed while on a mission to talk rather than fight.

Skeletons found on ancient ships on the edge of the Baltic Sea  
JAANUS VALT

The proposal, outlined in a study in the current issue of Antiquity, runs counter to previous interpretations that the men were raiders or warriors. Whoever they were, their bones give researchers a priceless window into life at the dawn of the Viking era.

The “graves gives us a rare – if not unique – glimpse of a Viking Age drama,” Ole Thirup Kastholm, a curator at Denmark’s Roskilde Museum who was not involved in the new study, says via email. “It (poses) the most intriguing mystery with plenty of questions to investigate: Who are the dead men? What was the purpose of their journey? ... And perhaps the most interesting questions: Who did it?”

Whoever interred the dead aboard two ships in what is now Salme, Estonia, in about 750 AD went about their work with great care and respect. Many of the 41 bodies were carefully positioned, and valuables were scattered among the remains. Researchers found swords bedecked with gold and jewels and hundreds of elaborate pieces from a  a chess-like strategy game called Hnefatafl, or The King's Table.They also found two decapitated hawks and the skeleton of a large dog, which had been cut in half.

In life the men must have been fearsome figures. They were young and tall, at least one nearly six feet. Analysis of their teeth, combined with the design of the buried artifacts, suggests that they came from central Sweden, not Estonia, says study co-author T. Douglas Price, an emeritus professor at the University of Wisconsin-Madison. The skeletons on the larger of the two ships showed signs of violent death: stab wounds, decapitation marks, and an arm bone cleaved by a blade.

A selection of different sword handle parts and scabbard plate of gilded bronze.  
REET MALDRE

Following the discovery of the smaller ship in 2008 and the larger in 2010, researchers thought the men died on a mission of conquest or plunder. But the evidence didn’t quite fit.

The blinged-out swords seemed more suitable for projecting power than for fighting, and Viking-era warriors generally relied on spears and battle axes rather than swords, study co-author Jüri Peets of Estonia’s Tallinn University says via email. Game pieces and animals seem impractical for a military expedition but would’ve provided welcome amusement on a diplomatic trip. The men may have been on a voyage to forge an alliance or establish kinship ties, Peets says, when unknown parties set upon them.

Gaming pieces.  
REET MALDRE

Outside opinion on this explanation is mixed. The theory is “a far better solution than … (a) military expedition gone bad,” Kastholm says via email.

But Jan Bill of Norway’s Museum of Cultural History argues that the gaming pieces don’t rule out a voyage devoted to battle. “Soldiers have always had lots of waiting time, and games with them to shorten (this) time,” he says via email. “Whether this group was on a diplomatic mission, or raiding, or both, I don't think we can decide from the evidence of what was used as grave goods.” Study co-author Peets says the idea of a diplomatic mission is a “working hypothesis,” and research continues.

Sword or axe marks on a victim's skull.  
RAILI ALLMÄE

Young aristocratic men of the day routinely took part in war bands, says James Barrett of Britain’s University of Cambridge via email. Whether the men were intent on diplomacy or bloodshed, he says, the burial site “shows the cosmopolitan, albeit very dangerous, character of the Baltic Sea area even before (or at the very start of) the Viking Age.”









torsdag 26 november 2020

Gateway to ancient Viking civilization

 



Vallentuna, Sweden (CNN) — Drive north of the Swedish capital for about half an hour and you'll reach the lakeside district of Vallentuna, a pleasant community with cobblestone churches, picnic areas and playgrounds.
It's also a journey deep into Sweden's ancient Viking past.
Scattered among Vallentuna's greenery are dozens of mystical runestones that form the gateway to a 1,000-year-old Viking civilization now believed to be one of Scandinavia's most significant historic sites.
Known as Runriket, or Rune Kingdom, this collection of more than 100 Viking age runestones -- ancient lichen-crusted slabs of Old Norse inscriptions -- are beautiful relics that shine a light on modern Sweden's past, revealing surprising truths about its ancestors.
Vikings are often depicted as brutish Odin-worshippers who pillaged, drank and made blood sacrifices. While there's truth to the stereotype, the relics of Rune Kingdom actually paint a picture of devote Christian settlers on the cusp of embracing medieval lifestyles.

torsdag 27 augusti 2020

Massgraven med vikingar i Estland


 

Ett spektakulärt fynd gjordes på hösten 2008 när man grävde för att dra nya elkablar i staden Salme på Ösel.

Man fann lik. Det var inte ovanligt att hitta ansamlingar av döda människor i större eller mindre massgravar – striderna var hårda i trakten mellan Röda armén och tyskarna under slutet av andra världskriget. Men under de sju fallna fann man spår av ett träfartyg. Nu ringde varningsklockorna.
Tillskyndade estländska arkeologer konstaterade att det rörde sig om stupade krigare från svunna tider. Ju mer man frilade ju fler kvarlevor hittade man, tillsammans med vapen och ett fartyg som uppenbarligen var konstruerat efter Skandinavisk modell, ett så kallat ”vikingaskepp”. Samma sak med de andra fynden, 75 spelpjäser som uppenbarligen var av nordiskt ursprung. Fartyget drevs med åror och hade plats för 12–15 man och vad som torde vara besättningen låg inuti!
Det har kallats ett sensationellt vikingafynd.
Skeppet var nordiskt, utrustningen var nordisk, och DNA-undersökningarna pekade mot en uppväxt kring Mälardalen och Östergötland. Men tiden var märklig, före ”vikingatiden”. Fartyget byggdes någon gång från 650-700.
Det gör det inte mindre spännande. ”Vikingatiden” är bara en etikett (som vetenskapligt kallas yngre järnåldern) som i sig är helt betydelselös. Historien följer inga mallar, den bara fortgår och fortgår. Däremot torde de stupade mycket väl kunnat falla in i vår uppfattning om just ”vikingar”. Krigare, plundrare, handelsmän som for vida omkring. Även om det här gänget fick sin slutdestination på Estland.
Ett och ett halvt år senare drog arkeologerna från Tallinn ännu en gigantisk vinstlott. Man hittade ett andra fartyg, större än det första, och det här verkar ha drivits med segel. Med plats för 30-40 man. Även här gjordes samma besynnerliga fynd – båten innehöll kvarlevorna av 34 män.
De begravna hade gått ett våldsamt slut till mötes. Massor av svärds- och yxhugg mot händer, ansikte, kropp, klyvna kranier, avhuggna armar, det var spår av en strid – och striden bör ha stått omkring år 750!
Bland krigarna hittades dessutom tre stycken hundar som avrättats, en hade huggits i två delar, en annan hade placerats under armen på en av krigarna.
Det här är hur märkligt som helst. Det är, om materialet är rätt tolkat, första beviset på skandinaviska segelfartyg – det som gjorde vikingaräderna möjliga. Det andra tidigaste beviset är från 820!
För det andra. Vad hade hänt?
Det vet vi inte. 41 män dukade under i en strid och begraves i vad man kan förmoda vara sina egna skepp. Men led de nederlag? Den omsorgsfulla begravningen, vapen och spelpjäser, att deras hundar har följt med sina hussar på den sista färden… det tyder inte på att fienden har behållit slagfältet. Och om så varit fallet så visade de väldigt stor respekt för de besegrade, kanske om det varit någon form av inbördes strider mellan rivaliserande gäng där segrarna hade så pass nära relation med förlorarna att man visar den här respekten. Eller ingicks det kanske ett stillestånd där båda sidor tilläts ta tillvara sina stupade? Eller var det här ett fåtal stupade i en stor armé som var på härnadståg?
Vi vet ingenting om det där.
Den estländske arkeologen Jüri Peets som leder undersökningarna har noterat att pilspetsar slagit in i fartygen, vilket gör att han lutar mot att det, åtminstone till en början, bör röra sig om ett sjöslag. Han tror det rör sig om två ”vikingaflottor” som drabbat samman.
FÖRELÄSNING
Ragnar Saage, Tartu universitāte, Vēstures un arheoloģijas institūts ”Finds from Salme burial shipts” (engelskt tal, halvtimme) https://www.youtube.com/watch?v=n4N9V24L59o&t=651s
Sören Sindbäck talar om skeppssättningar: ”boat burials and ship graves” (engelskt tal, 12:30 min) https://www.youtube.com/watch?v=mQ862Ev_ifs
Innehåller också det senaste fynden…

måndag 24 augusti 2020

Vikings: Live from the British Museum


The Vikings are coming... again! In 2014 we followed on from the success of Pompeii Live with another live broadcast- this time from the exhibition Vikings: life and legend. Here is that broadcast, presented by Bettany Hughes and Michael Wood, featuring the largest Viking warship ever found, Roskilde 6 along with interviews with Viking scholars from across the world. Michael and Bettany explore the viking world from the homelands to its farthest reaches, Viking ship craft, trading, warfare and religion are brought to life through the spectacular objects that were brought together for this blockbuster exhibition.

This video has a BBFC rating of 12A and contains descriptions of graphic violence that some viewers may find distressing, viewer discretion is advised. During this challenging time, we’re bringing inspiring stories of humanity’s shared histories and cultural achievements to millions of people online. Your support ensures that we can continue to make the collection and programmes like this one available to as many people as possible. If you can, please donate today: http://ow.ly/1e1Y30qHebG The BP exhibition Vikings: life and legend was supported by BP. The exhibition was organised with the National Museum of Denmark and the Museum für Vor- und Frühgeschichte Staatliche Museen zu Berlin.